Ärans och hjältarnas språk? Det politiska försvaret av svenska språket från 1500-talet och framåt more

arans och hjaltarnas SPRAK? DET politiska forsvaret AV svenska spraket fran 1500-talet och framAt1 tobias harding linkopings universitet The political defense of the Swedish language, from the 16th century and onwards Government policies with the objective of defending the Swedish language have existed in Sweden at least since the if11 century. Such policies have been founded in Gothicism as well as in the Enlightenment ideology of the Swedish Academy under Gustav in. The method has often been to uphold quality in literature. After World War n came a government literature policy. Lately there have been demands for a literary canon for the schools and for language tests for citizenship. A Language Law has been pro- posed by a government commission to defend both the Swedish language and the five recognized minority languages. In this article I analyze the official position on the national langue in Sweden, and, to compare, Finland. The political defense of the national language is closely related to national self-image. It relates to the imagined extent of the national community in time as well as in space and membership. Swedish defense of the national language has occasionally referred to it as a part of national heritage. The dominant position today is however to relate it to the nations present andfuture needs. Academic and official relationships to Sweden's multilingual past can be considered an example of blocked memory. KEYWORDS: Swedish, Nationalism, Language policy, Literature policy, Gothicism, The Swedish Academy, Imagined community Svenska, Nationalism, Sprakpoiitik, Litteraturpolitik, Goticism, Svenska akademi- en, Forestalld gemenskap Arans och hjaltarnas spr&kl Htir adelt och manligt du ror dig! Ren ar din klang, saker som salens din gilng. Vistas pa hdjderna du, dar Sskan och stormarna tala, Dalarnas lagre behag aro ej gjordajor dig. Spegla dittanlet t sjon, och fiiskt fran de manliga dragen Tvdtta detfidmmande smink, kanske det snart arfor sent. (Tegner 1817) NORDISK KULTURP0LIT1SK TIDSKRIFT, Vol. 12, No. 1, 2009, pp. 44-72. Centrum forkulturpolitiskforskning, Institutionen Biblioteks-och informationsvetenskap/Bibliotekshogskolari, Hogskolan i Boras/Goteborgs universitet. • ® rans och hjaltarnas sprak!" Sa beskrev Esaias Tegner svenska £Jk spraket 1817. Identifikationen mellan svenska spraket och nario- A. JL. nalstaten Sverige var redan da tydlig. Anda var detmindre an tio ;ir sedan Sverige genom forlusten av Finland 1809 blivit en ens till narmelsevis ensprakig stat. Nu diskuteras mojhgheten att grundlagsfasta svenskan som huvudsprak i Sverige. Andra forslag har gallt inforandet av en svensk litte- raiurkanon och sprakHga medborgarskapskrav (SOU 2008:26; Folkpartiet 2003; Wikstrom 2006). I Finland lagfastes svenskans stallning som officiellt sprak redan 1809—av tsaren! Den erkanns fortfarande i grundlagen som ett narionellt sprak med samma rattigheter som finskan (Klinge 1999). Det finns all anledning att betrakta det officiella och akademiska Sveriges Entering av sitt eget mangsprakiga fornutna som ett exempel pa blockerat initine (se Ricceur 2005, s. 5416°), dar minnet med tiden triingts undan helt niir den nationella identiteten istallet kommit att fokuseras pa framtiden. I fol- jande artikel analyserar jag Sveriges—och som jamforelse Finlands—officiella ha! 1 ning till nationens sprak. Jag kommer att argumentera for att det politiska forsvaret av svenskan ar nara forbundet med svensk sjalvbild i relation till den nationella gemenskapens forestallda utbredning i tiden saval som i rummet och i fraga om vilka som skall raknas som dess medlemmar. Skillnaden mellan Sverige och Finland ar alltsa inte nodvandigtvis den an sprakfragor skulle vara oviktiga i Sverige. Snarare handlar det om att den dominerande hallningen 1 Sverige ar sa given att de fiesta av oss inte ens ar mcdvetna om den. Atgarder i syfte att forbattra spraket—giirna genom att uppratthallakvalitet i litteraturen- har en lang historia i Sverige. De gar tillba- k;i iitminstone till sjuttonhundratalet. Da grundades bl.a. Svenska akademien som lange var den dominerande institutionen pa omradet. Senare infordes en statlig litteraturpolitik som en del av den kulturpolitik som byggdes upp fWin och med efterkrigstiden. I'a senare ar har en ny forandring borjat lata sig anas. Sprakpolitiken har blivit alltmer explicit. Under forra och forrforra valet har folkpartiet till och med gjort den till en valfraga. Folkpartiets argumentation for svenskkunska- per som medborgarskapskrav och litteraturkanon for skolan ar emellertid inte sa frammande for svensk kulturpolitik som man vid forsta paseende skulle li.uri.na tro. Tvartom representerar de en fortsattning pa ett forhallande till svenska spraket som varit med oss mycket lange. .Sprak ocK forestalld gemenskap Nationalismteoretikern Benedict Anderson definierade »nation« som »en ge- mcnskap som ar pa en gang forstalld och suveranitetsstravande« (Anderson NORDISK KULTURFOLITISK TIDSKR1FT 45 [I991! 199(^> s- 2.if)-2 Denna gemenskap utstracker sig emellertid inte bara i rummet, utan avert i tiden. Inte minst historieslmvningen har en central be- tydelse i skapandet av en gemenskap som innefattar vara foregangare likaval som vara samtida och vara efterkommande. For Anderson at" den nationella gemenskapen emellertid inte bara nagonting vi forestaller oss, utan aven na~ gonting som vi inbillar oss: nationen kan inte vara en akta gemenskap eftersom de fiesta som ingar i den ar manniskor vi aldrig kommer att traffa ocb saledes inte kan kanna nagon personlig gemenskap med. Filosofen Paul Ricceur skiljer i Minne, historia, glomska pa tre slags erinringsakter: de vi utfor personligen, som kollektiv och tilisammans med vara narstaende. Nationell historieskriv- ning ar ett ldassiskt exempel pa kollektiv erinring (Anderson 1996; Ricceur 2005, s. 91, i6gff). Forenar man Andersons och Ricceurs synsatt skulle man kunna havda att den nationella historien ar ett kollektivt minne som framstalls som om det vore minnet hos en gemenskap av narstaende, ibland i termer av en metafor, ibland som ett uttalat ansprakpa gemensamt blod. I en varld av narionalstater ar det avgorande hur nationen avgransas, som forestalld gemenskap betraktad (Barth 1994). Manga nutida nationalismte- oretiker har dragit slutsatsen att aven om de moderna nationalstaterna ar moderna fenomen sa ar deras utformning ocksa resultatet av langa historiska processer (Smith 1986; Geary 2002). Vissa delar av deras befolkningar har darfor varit lattare att integrera an andra. Territorium, kultur och harstamning ar vanliga avgransningar och det maste understryltas att avgransningen sallan eller aldrig ar konsekvent i praktiken. Ytterligare en vanlig faktor ar amnet for denna artikel: spraket (Anderson 1996). Det hor till nationalismens tidsliga paradox att den samtidigt skriver in na- tionen i den moderna tiden och hanfor den tillbaka till en primordial mytisk urtid utanfor eller fore denna. Detta galler inte minst i relation till spraket, som i ena sidan Hkriktas i skapandet av enhetsstater och nationella ekonomier, och som a andra sidan samtidigt uppfattas som essentiellt och oforiinderligt (ibid.)- Den nationella sprakliga homogenitet som under arton- och nitton- hundratalen upprattades i manga av Europas nationalstater hade emellertid bade modernistiska och primordialistiska argument bakom sig. I marxistisk nationaltsmanalys (betecknande nogutformad av bland andra Josef Stalin) uppfattades de stora nationernas sprak som framtidssprak medan de mindre sprakliga minoriteterna var stigmatiserande och tillhorde ett forganget agrart sammanhang som snart skulle rojas ur vagen med historiematerialistisk nod- vandighet (Stalin 1994).3 Varje gang vi talar med en miinniska paminns vi om vilket sprak lion taJar (atminstone om hon talar ett annat sprak an vi sjalva). Sprak blir saledes en NORDISK KOLTUSPOLITISK TIDSKRIFT |stan osviklig markor for skillnad. Det forefaller ocksa ha varit en sadan iarkor langt innan dettafickdagens nationalstatliga implikationer. Ett tidigt xeInpel ar det antika Grekland dar hellener kunde kanna igen varandra pa [it sprak (och manniskor fran andra delar av Hellas pa sin dialekt), medan len som talade ett annat spralc automatiskt kunde igenkannas som en barbar harbour 2002, s. 47). I denna mening ar framlingskap och obegriplighet jupt beslaktade. Sprakens historia gestaltar sig inte minst 1 den litterara kanon som accep- ts av dem som talar spraket. Kanon ar inte neutralt konstruerad utan pro- iukten av en mangd val som gjorts av auktoriteter och sa kallade vanliga liinniskor under historiens gang. Spraket ar alltsa inte det neutrala medium ir kommunikation man latt forestaller sig. liksom nationer har sprak en istoria. Precis som med den nationella historien kan sprakhistorien bli ett iedel for att uppratthalla, andra eller skara av gemenskapens forbindelser balcat i tiden, Inte minst i en nationalstat har statsmakten ofta ett intresse av att 5ra detta; nationens forestallda gemenskap utgor den ideologiska grunden ir dess ansprak pa legitim mala: Vad ideologin i sjalva verket syftar till ar att legitimera ordningens eller mak- . tens auktoritet—ordning i bemarkehen av organiskt samband mellan helhet och del, makt i bemarkehen av organiskt samband mellan styrande och styrda. (Ricoeur 2005 s. 124.)4 Gustav Vasas bibel och goternas sprak ■ Sverige ar en av de stater som vid narionalismens genombrott redan hade existerat under flera hundra ar. Liksom i Franklike, Storbritannien (eller ,ngland), Danmark och Ryssland formades nationalismen i Sverige inom tmarna for en redan existerande tidigmodern stat.5 Till och med svenska jraket kan sagas ha uppstatt innanfor ramarna for det svenska riket. Enligt Jenedict Anderson vat" det tryckpressen som mojliggjorde standardiseringen fe av de nationella spraken och tryckarkapitalismen som drev den (Anderson )9i). Da glommer han emeliertid den betydeise som statliga och kyrkliga istitutioner ofta har haft pa processens sjalva utformning, ofta med avgoran- le betydeise for vilken slags nationell gemenskap som har uppstatt och hur Cfdenna avgransats. I Sverige blev statliga och kyrkliga institutioner snart delar [ av en och samma enhet. Den fdrsta vitt spridda tryckta boken pa svenska var iiistav Vasas svenska bibeloversattning. Fran och med reformationen anvan- les den i de svenska kyrkorna, dar prasterskapet dessutom borjade predika NORDISK KULTURPOLITISK TIDSKRIFT 47 pa »folkspraket«. I realiteten foljde kyrkan naturhgtvis inte sprakgranserna utan granserna for det svenska riket. Det finns inte mycket som tyder pa att en empirisk beskrivning av sprakgranser pa i^oo-talet skulle ha lett fram till en beskrivning av svenskan som ett enhetligt, eller ens avgransat, sprakom- rade. Istallet tycks de svenska dialekterna ha ingatt i ett sprakligt kontinuum tillsammans med de ovriga skandinaviska spraken (Vikor 2002). Kontrafakt- iskt kan man darmed anta att om statsgranserna hade gatt nagon annanstans inom det skandinaviska sprakomradet sa skulle sprakgranserna lika garna ha kunnat dras dar. Under den tidigmoderna perioden inleddes en process mot narionell lik- riktning (Gellner 1988). Denna standardisering gallde aven spraket. I det idealtypiska fallet ar framlingars sprak obegripligt och landsmannens sprak fullt forstaeligt. Det skulle droja lange innan Sverige uppnadde den sortens sprakliga enhetUghet (i fraga om de ovriga skandinaviska spraken ar vi ltanske inte dar-annu). Till och med sprakets forandring over tid kan emellertid uppfattas som problematisk, om det ar spraket som definierar nationen. I den engelsktalande varlden ar Shakespeare fortfarande begriplig pa originalspra- ket. I Sverige ar Gustav Vasas bibel redan obegriplig. Samtidigt ar kontinui- teten bakat avgorande for de fiesta nationers sjalvbild. Visserligen finns det undantag fran denna regel. USA:s nationella historia kan t.ex. sagas borja med konstitutionen eller sjalvstandighetsforklaringen. Dess mytiska forhistoria kan pa sin hojd sparas dllbaka till kolonisationen. I Sverige var forestallningen om nationens uraldrighet daremot etablerad redan i stormaktstidens proto- nationella historieskrivning. Nagra av de extremaste exemplen pa detta finner vi i stormalctstidens goticism (se Harding 2006; 2007). Mest intressant i det har sammanhanger ar lcinske inte den standigt kom- menterade Olof Rudbeck, utan den mer svarbegriplige goticisten Johannes Bureus. Denne korsade namligen forestallningen om det svenska— eller gotis- ka—folkets heroiska ursprung med den mystiska forestallningen om varldens ursprak. Detta var det sprak som Adam och Eva taiade i Edens lustgard, det sprak som Adam anvande nar han namngav djuren, kanske till och med det sprak som Gud anvande nar han for forsta gangen taiade till manniskotna. Spraket hade emellertid gatt forlorat for manniskorna; nar de forsokte bygga Babels Torn straffade Gud dem genom att forbanna deni sa att de inte iangre kunde forsta varandras sprak. Den sprakliga mangfalden uppfattades med andra ord som ett gudomligt straff for manniskans hybris. For kabbalistiska mystiker som Bureus var sokandet efter det ursprungliga spraket ett and- ligt sokande efter det sanna spraket, det sprak som skulle kunna aterforeua NORDISTC KULTTJRPOLITISK TIDSKRIFT nmnniska och Gud. Denna tanke kan sparas tillbaka till rabbinernas for- sok ate avkoda torahn, som antogs vara Guds ord i bokstavlig mening. Bu- ivus »gothiska kabbala« byggde pa antagandet att urspraket i sjalva verket var identiskt med runinskriptionernas sprak (Karisson 2005). Runstudierna blev darmed en utvidgning av de kabbalistiska bibelstudierna och sokandet t-frer nationens forflutna bokstavligen detsamma som mystikerns sokande efter det gudomliga. Stormaktstidens Sverige var emellertid anna fornationellt och Bureus go- liska kabbala hade knappast nagot inflytande utanfor en trang akademisk krets (Hall 1998; Nordin 2000) / Att Paracelsus profetia om Lejonet fran Nor- den (Karisson 2005) fick sadant genomslag i den svenska krigspropagandan v;H" kanske det enda exemplet pa motsatsen. Mer populara versioner av goti- cismen hade emellertid betydligt storre spridning. De forebadar med andra ord nationalismen, men hade fortfarande inte uppnatt den massmobilisering som skuile utmarka senare tiders nationalism. Den svenska stotmaktens huvudsprak var redan svenskan. Rudbeck och Bu reus forfattade emellertid sina larda spekulationer pa bade svenska och latin. Siora delar av adeln och borgerskapet upprattholl traditionen att kommuni- cei a pa tyska. I de baltiska provinserna var tyska i allmanhet adelns och bor- gcrskapets modersmal och i lildiet med alia de tyskar som tog varvning i svenska armen fortsatte de att anvanda detta sprak. I storre delen av nuvarande Finland var finska fortfarande befolkningens sprak. Motsyarande gallde for den samisk- och finsktalande befolkningen i Lappland och omkringliggande landskap pa bada sidor av Bottenhavet. Prasterskapets utbildning skedde i sror utstrackning pa latin. Daremot predikade de pa. folkspraket dar de be- kinn sig, antingen detta var svenska, finska, samiska eller nagot annat. Inte minst i Stockholm har statskyrkan uppratthallit bade en finsksprakig och en tysksprakig forsamling sedan femtonhundratalet. Den forsta finsksprakiga oversattningen av nya testamentet publicerades redan 1548, bara sju ar efter Chistav Vasas svenska bibel. Staten och kyrkan ma ha haft svenska och latin som administrativa sprak (Nordin 2000). Den tidigmoderna statens sprak- politik inriktade sig endast i undantagsfall pa befolkningens majoritet (Smith u;K6). Den goticitstiska sprakpolitiken vat med andra ord en fraga om monu- mental historieskrivning (i Nietzsches mening, Nietzsche 1998), snarare an uni praktisk politik. I den senare var man beredd att vara synnei ligen flexibel. Om det alls funnits nagra ambitioner i annan riktning ptioriterades de ned i loihallande till behovet av kommunikation mellan statsmaktens foretradare och dess undersatar. NORDISK KULTURPOL1TISK TIDSKRIFT Medan svenskan forsvarades ur ett monumentalt identitetspolitisktper- spektiv skulle latinet nar det till sist borjat ifragasattas a andra sidan forsvaras med praktiska argument. Ett exempel pa detta kan hamtas ur Carl von Linnes (privata och darmed svensksprakiga) dagbok: Man skrifiver for att gagna, om man kan, det allmanna; ju flere, ju battre- hade jag skrifwit pa swdnska, hade fa- lasit mine skrifter, torn nu tiena hela. werlden. (Linne" citerad i Teleman 2002, s. 21.) Det ar svart att tanka sig att hans namn pa vaxter och djur hade natt samma spridning om han namngett dem pa svenska istallet for pa latin. A andra sidan bygger aven denna typ av praktiska argument pa. gemenskapens pre- misser. Valet av sprak beror pa vilket sammanhang forfattaren vill skriva in sig i. Man foredrar ett sprak som kan forstas av dem man vill kommunicera med. Linne prioriterade den larda varlden framfdr sina landsman. Samma sale kan sagas om dagens akademiker nar vi skriver pa engelska. De demokra- tiska argumenten mot detta prioriterar istallet nationalstatens per definition svensksprakiga demos. Renhet, hoghet och styrka 1700-talec skulle rymma nya satt att narma sig svenska spraket som en del i ri- kets identitetsbyggande. Under decennierna efter stormalttstidens slut okade det franska inflytandet over svensk kultur. Detta innebar att franskan i storre utstrackning an tidigare blev aristokradns sprain. Denna aristokrati sag sig fortfarande inte enbart som svenskar (eller finnar, tyskar, eller nagot liknande) utan ocksa, och i vissa fall kanske framst, som medlemmar i en europeisk aris- tokrati i kontexten av en gemensam europeisk civilisation. Denna civilisations sjalvklara kulturella centrum var Paris och dess sprak franska. Det ar belysande att det ansags inga som en sjalvklar del i varje adelsmans utbildning att resa, och kanske aven ta milkar tjanst, utomlands, till exempel i Frankrike. Pa tyska finns begreppet Wahlheimat for en plats dar man inte ar fodd eller vippvuxen, men som man anda identifierar sig starkt med (Wolff 2005). I denna kontext hade man kunnat vanta sig att svenskan skulle minska i betydelse. Intressant nog blev resultatet det motsatta; det var under denna period som den moderna svenskan tradde fram i litteratur, tidningar och tidskrifter. Nar Gustav 111 grundade Svenska akademien gjorde han sprakets utveckling till en statlig angelagenhet. Hans installning verkar ha pamint om Fredrik den Stores i det att han uppfattade det som viktigt att det egna spraket fick en litteratur jamforbar med den franska men samtidigt inte accepterade sprakets nuvarande form som tillrackligt hogtstaende. Att det var Frankrike 5O NORDISK KULTURPOI.IT1SK TIDSKRJFT som var forebilden marks inte minst i den av Gustav in grundade Svenska akademiens konstruktion, som tydligt avslojar den som en kopia avAcademie francaise (Svensen 1998). Akademien var saledes sjalvfornyande, men inham- tade kungens godkannande for sina nytillsattningar. Dess medlemmar kom att inkludera stora delar av landets politiska och inteilektuella etablissemang. Den kan darfor betraktas som det narmaste den tiden kom en officiell litte- ratur-och sprakpoHtik, Dess syfte var att [...] arbeta uppa Svenska sprakets renhet, styrka och hoghet, sd uti vetenskaper, som serdeles i anseende tillSkaldekonsten och Vdltaligbeten uti alia dess tillhb- rande delar, jemval uti then, som tjenar att tolka de Himmehka Sanningar. (Svenska akademiens stadgar § 22, citerad i Svensen 1998, s. 4.) Redan fran borjan fanns ambitionen att ge ut en normativ ordbok som skulle leda till svenska sprakets ytterligare utveckling och forfining. I samma syfte skulle akademien belona framstaende forfattare och poeter. Sambandet med spraket antyder dock att det inte var lkteraturens innehall som var avgorande utan istallet dess sprakliga estetik och dess bidrag till att utveckla sprakets »hoghet« som var motivet till satsningen. Vidare skulle Akademien arligen uppmarksamma en ledande svensk historisk person, bland annat genom att ge ut minnespenningar (Svensen 1998). Det handiade saledes om att skapa en civiliserad nationell kultur, men ocksa om att minnas rikets historiska dygder. I bada fallen handiade det om att starka Sveriges stallning i interna- tionell jamforelse. Syftet var alltsa till viss del tillbakablickande monumentalt. I forsta hand betonades emeliertid samtiden, det allmanmanskligt kvalitativa i spraket och, i den meningen, det tidlosa. Att man idag aterigen trycker pa litteraturens roll i spralcforbattringen (och darmed pa den rent sprakliga drakten framfor dess innehall) kan saledes beskrivas som en atergang till Gustav iii:s politik. Arans och hjaltarnas sprak Nationalismens verkliga genombrott skulle komma under artonhundratalet genom tysk inspiration. Det var da som inteilektuella pa tyskt maner bor- jade acceptera landsbygdsbefolkningen som representanter for det auten- tiskt svenska. Nu konstruerades kultur och civilisation som motsatspar. Hos Norbert EUas far denna motsattning en kronologisk aspekt och blir till en civiliserande process i ett langt historiskt perspektiv (Elias 1989). I relation till den geografiska motsattningen mellan land och stad innebar tidsaspekten att landsbygden och dess folk uppfattas som representanter for aldre, oforfalskat forindustriellt samhalle. Sokandet efter det forflutna blir ett sokande efter NORD1SK KULTURPOLITISK TIDSKRIFT den egna identitetens kalla, inte bara efter dess hiscoriska ursprung. Samhal- let soker sina rotter inte bara i historisk mening utan ocksa som en plats som det fortfarande kan harnta naring ifran. Artonhundratalet sag ocksa ett ateruppvackande av stormaktstidens g6- tiska vuxm. I likhet med Bureus och Rudbeck agnade sig Gotiska forbundets medlemmar under borjan av artonhundratalet at att samla in och bevara fornfynd, som runstenar och gravhogar. Till skillnad fran sina foregangare var dess medlemmai" emellertid diktare och Htteraturpersonligheter, som Geijer och Tegner, snarare an historiskt orienterade akademiker. Den gotiska nation- almyten kom med andra ord allt mindre att uppfattas som en reahtet och allt mer som patriotLsk dikt. Med tiden skulle dessa personer fa ett betydande inflytande inom svenskt kulturliv. Flera av dem invaldes bland annat i Svenska akademien och Vitterhetsakademien (Hillstrom 2006). Faderneslandet var i stort behov av patriotisk dikt vid denna tid. Forlusten av Finland 1809 kom pa sikt att fa en effela pa svensk nationalism som paminner om den som revolu- tionskrigens franska ockupation hade i Tyskland. Tegner talade om att »inom Sveriges granser erovra Finland ater« (Tegner ckerad i Oisson & Algulin 1995, s. 196), dvs. atervinna-eller snarare skapa— en nationell stolthet. Exakt vilken nation det handlade om var emellertid allt annat an sjaivklart. Under artonhundratalet var det vanligt att nationalism i Sverige, efter att bli- vit ha besviken pa krig och kungamakt, istallet fokuserade pa den sprakliga gemenskapen med ovriga Skandinavien. Genom att fokusera sina nationalro- mantiska stravanden pa den for Skandinavien gemensamma vikingatiden hade man ocksa tagit ett stegnarmare att skriva ut Finland ur den svenska historien, satta parenteser kring dess tid som en del av riket och soka det autentiskt svenska i tiden fore erovringen av storre delen av Finland. Att inom Sveriges granser vinna Finland ater innebar med andra ord, ironiskt nog, att forsoka gldmma Finland med aran i behall, for att pa sa vis kunna ga vidare.7 For skandinavisterna blev stavningsreformer ett viktigt inslag i forsoken att narma svenskan, norskan och danskan till varandra. Liksom den tyska enhetsrorelsen hade skandinavismen sina starkaste fasten vid universiteten Folkbildning, skandinavism och nationalism var lange tatt sammanlanlcade fenomen i den svenska borgerliga offentligheten. Starkast stod hade skan- dinavismen bland studenterna. Kulturpersoner som Geijer hade emellertid aven de en viktig roll att spela, bade som professorer och som nationella intellektuella (Vikor, 2002). Den sjalvklarhet med vilken Svenska akademien och sjuttonhundratalets upplysningsman uppfattade svenskan somrikets follvsprakstar islcirp kontrast mot hur sprakfragan skulle utveckla sig i den blivande nationalstaten Finland. NORDISK KULTURPOLITISK 'fIDSKRIFT Finland befann sig, Uksom Norge, i ett mellanlage mellan de nationalismer soni utvecklats inom ramama for existerande stater och de som fokuserat pa uppi'iittandet av nya nationalstater. Egna statliga institutioner utvecklades visscrligen redan i napoleonkrigens efterdyningar. Dessa utvecklades emel- Ici t id inom ramarna for Alexander i:s finska storfurstendome i personalunion med Ryssland, inte som en sjalvstandig finsk stat. Har kunde de finska statliga insliiutionerna arbeta enligt egna rattstraditioner och pa sttt eget sprak, dvs. p-i svcnska. Under aren efter erovringeii kunde Runeberg fortfarande skildra jaigei som en tragedi i Fdnrik Stdls sdgner, en svensksprakig skildring som blev Idassisk i bada landerna (Klinge 1999; Viloar, 2002). Dclvis i Marx fotspar anvander nationalismteoretikern Clifford Geertz Finland som exempel pa hur urbaniseringen som social process omdanar ett formodernt samhalles standsuppdelade spraldiga landskap till en modern natiouell homogenitet. Landsbygden i storre delen av Finland bade bela ti- clcn varit ensprakigt finsk medan staderna dominerades av ett buvudsakligen svenslcsprakigt borgerskap. I parallell med tyskans stalining i stora delar av Osteuropa var svenskan med andra ord borgerligbetens sprak medan finskan pa manga ball var bondernas. Urbaniseringen skulle andra allt detta. Plotsligt befann sig vaxande skaror fmsktalande i staderna och dessas spraldiga forhal- landcn andrades darmed bestaende. Den nya nationens sprak blev darmed (inska (Geertz 1963, s. io4fF). Man skall dock undvika determinism i analys av sadana skeenden. Man behover bara vanda bHckarna mot.Itland for att se ett exempel dar nationalismen visserligen fokuserat pa ett lokalt uraldrigt speak men dar detta aldrig formatt bli annat an en symbol for den nya nationen vats vardagssprak istallet fbrblivit aristokratins och borgerskapets engelska (Rurbour 2002b). Den tyskmspirerade romantiska nationalism som senare under arhundra- det greppade Finland blev a andra sidan i forsta hand en fenomansk nationa- lism. Liksom sina motsvarigheter i Sverige, Norge och Tyskland fokuserade den pa. ett autentiskt forflutet som kunde aterfinnas bland landsbygdens av civilisationen oforstorda bondebefolkning. I Finland sokte man dessa kallor i Karelens folkliga mytologi. Det var dessa berattelser som Elias Lonnroth sammanstallde i Kalevala (Klinge 1999; Vikor, 2002). Har ror det sig om en uiralat finsk diktning inte bara i den meningen att den ar finsksprakig utan ocksa i anspraket pa att den skulle utgora en autentisk representation av den finska identitetens urkalla. Det ar ocksa tydligt att det tor sig om en sprakligt deunierad nationalism som sokte denna urkalla inte i till exempel en nordisk kulturell gemenskap utan i sprakets tankta ursprung i oster. Finlands historia so in svensk riksdel stalldes darmed i skugga av folkets mytiska fornutna. NORDISK KULTURPOLITIvSK TIDSKRIFT Definierandet av den finska nationen i sprakliga termer innebar emellertid inte enbart en forandring i dess relation till historien utan ocksa en potentiell ny avgransning av dess medlemmar. I takt med att de fbrlorade sprakstriden tvingades den svensksprakiga minoriteten formulera sin identitet i forhallande till en nation med finsksprakig majoritet. Ett direkt resukat av detta var omde- finieringen av begreppet »finsk« till att inriebara finsksprakig, till skillnad fran det nyskapade begreppet »finlandsk«, som istallet knots till staten och territo- riet. »Finlandssvensk« var en annan neologism som med tiden skulle sla rot t den svensktalande minoritetens sjalvbild. Sa sent som under mellankrigstiden forekom emellertid det konkurrerande begreppet »6stsvensk« som implicerade en fran finskheten betydligt mera avskild identket. Sprakparagrafen i 1919 ars finska regeringsfbrm innebar ett entydigt stallningstagande till den finska na- tionens natur. Visserligen gavs svenskan och finskan jamstalld position. Sam- tidigt klargjordes emellertid att det rorde sig om en nation, en stat och ett folk som bara rakade anvanda sig av tva sprak. Svenskans forekomst i Finland blev darmed historiskt betingad och ansags i detta sammanhang inte representeia nagon fran finskan skild etnisk eller nationell grupp (Klinge 1999). Huruvida Finlands finsk- och svensksprakiga befollcning tillhorde samma forestallda finska (eller finlandska) gemenslcap framstod emellertid liinge som oklart. I allmanhet skrevs de svensksprakiga in i den finska gemenskapen. Den fenomanska rorelsen byggdes i stor utstrackhing av man som av natio- nalistiska skal andrade sina svenskspraldga efternamn till mer finskklingande. Anda kunde sprakstriden sa sent som under mellankrigstiden beskrivas i rasbiologiska termer. Pa. rasbiologins etablerade maner kunde man anta att sprakltgt definierade folltgrupper ocksa var rasmassigt atsktlda. Det finska folket skulle saledes vara nara beslaktade med de estniska, ingriska och sa- miska. Finlands svensktalande befolkning antogs daremot harstamma ifran invandrare. Mojligheten att en folkgrupp skulle kunna andra sprak forefaller ha ignorerats eller uppfattats som marginell i det langre historiska perspekti- vet. Det bor noteras att dessa forestallningar forekom pa sprakstridens bada sidor. Saledes fanns det saval en »aktfinsk« som en »6stsvensk« rasistisk rorelse (Klinge 1999; Meinander 1999).H Ensprakigt moderna nationalstater Under sl<andinavismens storhetstid bestod Svenska akademien framst av hogre ambetsman och i sprakfragor konservativa sprakvetare och forfattare. Den var heller aidrig nagon van av det skandinavistiska projektet. Rorelsen for en skan- dinavisk stavningsreform kulminerade i det skandinaviska sprakvardsmotet i Stocldiolm 1869. Dar var de dominerande perspektiven dels skandinavismen NORDISK KULTURPOI.JT1SK TiOSKRIFT och dels att stavningen skulle folja uttalet. Svenska akademien gick emellertid till motattack. Dess framsta medel utgjordes av forsta upplagan av Svenska | akademiens ordlista (1874ars upplaga). Diir utgickman ifran de grundprinci- ; per som lagts fast redan i akademiens barndom i och med Karl Gustaf af Leopolds stavningslara. Medan Leopolds huvudsakliga framgang hade varit forsvenskningen av stavningen av lanord som »akademi« (»academi«)> »fa- milj« (»famille«) och »batalj« (»bataille«) syftade akademien nu istallet till att motverka lanord helt och hallet. Det var ocksa. 1 detta syfte som man i atempptog det sedan lange avdomnande arbetet med Svenska akademiens ordbok. Man hoppades namligen att man genom detta arbete skulle kunna paminna folket om de manga svenska ord som nu fallit ur bruk till forman for utlandska synonymer. Man sokte bevara spraket som nationellt minne, men ocksa som en stiindig paminnelse om skillnaden mellan svenskar och andra I skandinaver. Akademiledamoten Rydqvist uttryckte detta med all bnskvard \ tydlighet apropa stavningen av v-ljudet (Svensen 1998): Sarskiltfor tillfallet arfv oss nyttigt, och kan under den frammande stormlop- ningen pa virtstavsatttjenasomfanafdrdem, som nitalska for svenska bruk och traditioner [...]. (Rydqvist citerad i Teleman 2003: s. 80.) j I Sprakpolitiken hade darmed upphort att vara enbart monumentalistisk. Istal- let har vi kommit till Nietzsches egen samtid, den period da han beskrev manniskan som en fimge i historien (Nietzsche 1998).9 Man ville inte mmst uppratthalla en spraklig kontinuitet for att aven i fortsattningen kunna lasa svenska litterara klassiker i original (Teleman 2003, s. jSf). I Rydkvists argu- mentation tranger kampen om historien (diet for historien) in i sjalva det skrivna spraket. Forbindelsen bakat i tiden prioriterades framfor forbindelsen i rummet. I detta sammanhang tankte man sig att sokandet skulle kunna stracka sig sa langt tillbakasom till GustavVasas bibel (Svensen 1998). Denna upphojdes darmed till ett slags ofhciell kronologisk grans for den moderna svenskans utstrackning bakat. Darmed hade man ocksa knutit den svenska gemenskapens utstrackning i tiden till riksgrundandet. Darmed brot man med goticisterna, som hade sokt sig tillbaka till den for hela Skandinavien gemensamma vikingatid som lurade pa andra sidan den av akademien fast- stalida kronologiska riksgransen. j I forhallande till Danmark fallerade den svenska skandinavismen nar den [ provades politiskt. I samband med den tyska invasionen av Slesvig och Hol- sten (Schleswig-Hoistein pa tyska) sande Sverige aldrig nagon milkar hjalp till de danska forsvararna. Detta ansags da bevisa dess svaghet som politisk kraft. Anda. kan man notera att svenska nationalmonument som Nordiska Museet NORD1SK KULTURPOLITISK TIDSKRIFT 55 och Skansen sa sent som vid forra sekelskiftet grundades med fokus pa ett lost definierat Skandinavien, eller Norden, snarare an pa Sverige. Sedda i det ljuset ar det ingenting sjalvklart i att museibyggnadens nationalromantiska nygotik skulle representera nagon specifikt svensk nationalism. Snarare innebar beto- ningen av det fornnordiska ett skandinaviskt eller nordiskt inslag. Det ar be- tecknande att deras upphovsman Arthur Hazelius borjade sin offentlig bana som debattbr i undervisningsfragor med skandinavistiska stavningsreformer som huvudpunkten pa sitt program, Det var forst i och med att Nordiska Museets nuvarande byggnad oppnades—kort efter den norsk-svenska unions- upplosningen —som bade den statliga och den svenska aspekten gjorde sig gallande. Det gjorde de emellertid med besked: an idag mots besokaren av Carl Milles mastodontstaty av den aldrige Gustav Vasa med den narmast overtydiiga sockelinskriptionen » Warner Swenske« (Hillstrom 2006)! Medan finsk kulturpolitik kom att formuleras som ett led i ett nationellt enhetsprojekt (Meinander 1999; Kangas & Sokka 2006) hade svenska sprakets stallning som Sveriges enda sprak borjat tas for given. Rikets flerspraldga for- flutna blev ett alltmer raderat minne. Det var i detta klimat som Sverige bor- jade bygga upp en ny kulturpolitik dar bland annat en litteraturpolitik ingick (Harding 2007). Grunden for 1900-talets kultm-pohtik var det franTyskland importerade begreppet bildning, av tyskans Bildung, ett begrepp som i olika varianter tagits upp i alia de nordiska spraken. I hela Norden finns ocksa mot- svarigheter till begreppec folkbildning. Bildning handlar om att manniskan tillgodogor sig den omgivande kulturen i personlig utvecklingsprocess. Detta galler i hog grad aven folkbildningen, som pa en gang ar ett individuellt och ett kollektivt projekt (Gustavsson 1991; Harding 2007). Detta kollektiv kan emellertid ocksa. identifieras med nationen. Fran och med meilankrigstiden kom aven staten att spela en betydande roll i detta projekt, folkbildningens folk blir darmed ocksa nationalstatens folk. I den litteraturpolitik som formulerades under mitten av 1900-talet var Svenska akademiens betydelse kraftigt reducerad. Detta har sannolikt sin bal^grund i att manga av de strider som befaste det svenska litterara faltets oberoende under r8oo-talets andra halft och det tidiga 1900-talet utspelade stg melian uppatgaende forfattare och Svenska akademien. En av de mest kanda sadana striderna ar Strindbergsfejden. Strindberg gick till storms mot vad han uppfattade som en inkrokt svenskhet representerad av ambetsman, monarki, Karl xn-dyrkan och akademiledamoterna Werner von Heidenstam och Sven Hedin. Detta angrepp har ocksa en hel del gemensamt med Nietz- sches angrepp mot tidens fangenskap i historien. Aven Heidenstam och hans samtida, nittiotalisterna, hade emellertid varit i strid med akademien under NORDiSK KULTUSPOLITISK TIDSKRIFT dec sena 1800-talet. Vid denna tid arbetade akademien aktivt for att vara vad dess standige sekreterare Carl David af Wirsen beskrev som »ett den litterara sansens och konservatismens balverk under den besynnerliga brytning som nu pagar« (Wirsen citerad i Svensen 1998, s. 116). Det nya systemet intrader alltsa parallellt med, och delvis motiverat av, avstandstagandet fran en aldre litteratursyn och i allt vasentligt fran litteratu- rens roll som historiskt orienterat instrument for nationell monumentalism. Det ror sig darmed om en institutionalisering av Htteraturens stallning som en del av moderniceten, en modernitet som kunde uppfatta sig som skild fran alia tidigare historiska perioder och darmed i stand att satta sig till doms over dem (Ricoeur 2005, s. 388ff). Denna domarroll har heller inte varit for- behallen historikerna utan, inte minst i Sverige, aven intagits av skonlitterara forfattare. En i detta sammanhang viktig aspekt av Htteraturens nya roll ar att dess syfte nu var samhalleligt och framatsyftande, snarare an historisk och sprakestetiskt. Spraket stod darmed inte langre i fokus. Medan Strindberg kritiserade akademien for nationell inskrankthet hade dt^n emellertid, ironiskt nog, redan fatt en mer international roll som utdelare av Nobelpriset i litteratur. Enligt Alfred Nobels testamente skall detta tillfalla »den som inom litteraturen har producerat det utmarktaste i idealisk rikt- n ing«. Hur detta skall tolkas framgar inte riktigt av testamentet. Nobel under- stryker daremot watt vid prisutdelningarne intet avseende fastes vid nagot slags nationalitetstillhorighet salunda att den vardigaste erhaller priset, antingen han ar Skandinav [sic!] eller ej«. Huruvida Akademien skulle ata sig den typen av uppdrag var fran borjan omdebatterat. Bland de motiv som namndes av Wirsen vat dock att »[u]tan verklig kannedom om det yppetsta i utlandsk lilteratur ltan och far ej den akademi vara som skall kunna bedoma sitt eget lands litteratur«. Den extra uppgiften skulle med andra ord vara till nytta for a Itademien aven i arbetet med dess ordinarie ansvarsomraden. Dess med tiden mest kanda uppgift blev darmed en som inte alls inskrankte sig till det svenska sprakomradet och som istallet syftade till att uppratthalla universella estetiska vlirden (Svensen 1998, Nobels testamente citerat pa s. 141). Akademiens med- lemskap skulle emellertid aven framover forbli knutet till svenska spraket. I samma anda fortgick ocksa arbetet med ordboken och ordlistan. Under borjan av 1900-talet kom akademien att genomfora en omfattande stavningsreform dar bland annat v-ljudets stavning med »rv<< och »f« avskaffades (Svensen 1998, Wirsen citerad pa s. 42). Pa den spraldiga formens omrade tycktes behovet av en »fana« eller ett »balverk« saledes mindre vid denna tid. Den litteraturpolitik som fastslogs i Sverige under de tidiga efterkrigsar- t-ti var ocksa tydligt praglad av de konstnarliga fait som vuxit fram under NORDISK KULTURPOLITISK TIDSKRIFT "yj 1800-talet. Den byggdes saledes i spannmgsfaltet mellan det konstnarhga forfattarfaltet och politiken. Politiken hade i folkbildningens anda forutsatt sig att tillhandahalla bocker for gratis utlaning i landets bibliotek. Samtidigt vllle man trygga forfattarnas fbrsorjning. Forfattarforbundet, som av bade konstnarligt erkanda forfattare och politiker accepterades som forfattarnas representanter, ansag a. andra sidan att forfattarna hade ratt till ersattning for denna utlaning. De representerade emellertid inte alia forfattare; medlemskap kunde endast erhallas av de forfattare som forbundet sjalvt accepterade, en procedur som grundade sig dels pa kvalitetskrav och dels pa kravet pa svensk- sprakighet (Bennich-Bjorkman 1991). 1 den politiska kompromiss som uppnaddes 1954 kom man fram till att forfattarna skulle fa ekonomisk ersattning. Denna skulle emellertid inte enbart fordelas efter utlaningsfrekvenser eller andra kvantitativa matt utan hansyn skulle ocksa tas till kvalitet efter bedomning av en kommitte som framst skulle besta av forfattare. Sa som systemet med tiden skulle utformas inskranlctes det till att ge ersattningar till Forfattarforbundets medlemmar samt till medlemmar i Finlands svenska forfattarforbund. Trots att de uttalade motiven for ersattningen framst relaterade till kvalitetskrav kom identifika- tionen av btteraturpolitikens ansvarsomrade alltsa att identifieras med det svenska sprakomradet. Vid sidan av detta framgar sprakets betydelse aven av de hotbilder som utmalats mot den goda litteraturen. Hotet man sag var tamligen genomgaende den engelska litteraturens utbredning och det togs i allmanhet for givet att denna var liktydig med lag kvalitet (Bennich-Bjorkman 1991; sou 1974:5)- Det var denna lkteraturpolitik som konsoliderades i 1974 ars kulturpolitik. Paralleller finns emellertid aven i den ovriga kulturpolkiken. Spralcets stall- ning som kulturarv har tenderat att varderas hogre i den ovriga kulturpoliti- ken an i litteraturpolitiken. Dar fungerade sprakomradet framst som en yttre grans for den svenska politikens ansvarsomrade. Dessa forhallanden har i allt vasentligt fortsatt att vara radande in i vara dagar. Sa sags det till exempel i 1995 ars kulturpolitiska betankande apropa invandringen: Att behdrska det svenska spraket ar nodvandigt for att ta sig in och verka i sdmhallet och bit delaktig i det svenska kulturlivet, Sprak och kultur ar oupp- losligt forenade med varandra och den viktigaste identitets- och kulturbdraren. Undervisning i det egna sprdket ar aarmed ett stod till att bevara och uttrycka det egna kulturella arvet. (SOU 1995:84, s. 21.) NORDISK KULTURPOLITISK TIDSKRIPT iisa * i Pp- 'm. r-ka Flersprakiga nationalstater? Litteraturpolitiken gick visserligen i stort sett oforandrad genom sjuttiotalets omstopning av kulturpolitiken. Den svenska regeringens sprakpolitik har emellertid forandrats pa andra satt fran slutet av 1990-talet och framat. Det tydligaste exemplet pa detta ar erkannandet av fern nationella minoriteter och lika manga minoritetssprak i saraband med att Sverige ratificerade The Frame- work Convention for the Protection of National Minorities och The European Charter for Regional and Minority Languages 1999. Det ar val vart att marka att denna nya poiitik framst motiverades med konventionernas internarionella status, inte till exempel med hanvisning rill minoriteternas historiska rattig- heter eller majoritetens skuld. Sjalva konventionerna diskuterar daremot i ter- mer av historiskt motiverade (och hittills fornekade) rattigheter. De befinner sig darmed relativt nara den allmanna europeiska skulddiskurs som Ricceur diskuterat i relation till bl.a. judar och romer (Ricoeur 2005, sarskilt i epilogen, s. 5571T). Detta innebar ocksa att minoriteterna som forestallda gemenskaper definieras framst av sitt forflutna samtidigt som de definieras utifran som ett led i svenska statens politiska hantering av sitt eget forflutna. De berorda minoriteterna och spraken ar samer,10 romer,11 judar,12 tornedal- ingar och Sverige-finnar respektive samiska, romani chib, jiddisch, meanldeli och finska. Forutom de sprak och minoriteter vars organisationer redan fran borjan fanns representerade i utredningskommitte'n diskuterade denna aven i forbigaende ett fatal andra mojligheter, till exempel den aldre varianten av Gotlandsdialelcten. Inga av dessa mojligheter behandlades emellertid i detalj och invandrarsprak andra an finska diskuterades over huvud taget inte. Det med svenskan narmast beslalctade spralc som erkandes var jiddisch, som vis- serligen ar ett germanskt sprak (narmast slakt med tyskan) men som ocksa innehaller stora mangder lanord fran bland annat hebreislan. Spraket ar helt obegripligt for svensksprakiga personer som inte lart sig det (SOU 1997:192; SOU 1997:193; Prop. 1998/99:143).13 De sprakvarieteter i Sverige som ingick i den skandinaviska sprakfamiljen betraktades istallet som dialekter av svenska. Assimilationen kan vid denna tid arises ha gatt sa langt att detta kunde tas for givet. Nar man nu erkande vissa sprak skedde detta alltsa mot bakgrunden att sldllnaden mellan dem och rikssvenskan inte kunnat utplanas genom gradvis integration. I sina motiveringar utgick utredningen fran historiska resonemang kring hemmahorighet i Sverige. Finsktalande innevanare hade Sverige haft atmins- tone genom rikets hela historia, saval i nuvarande Finland som i nuvarande Sverige. Den grans som upprattades efter den ryska erovringen av Finland overensstiimde heller inte med den existerande sprakgransen vilket ledde till NORDISK KLULTURPOLITISK TIDSKRIFT 59 att vissa omraden i svenska Norrbotten fortfarande har finskspraldg majori- tet. Aven om atskillnaden mellan det svenska rikets svensk- och finsksprakiga befolkning har haft betydande ekonomiska och sociala implikationer har de finska innevanarna inte utsatts for nagon juridisk diskriminering forran i relativt sen tid. Under nittonhundratalets modernistiska folkhemsprojekt har den sprakliga homogeniteten emellertid kommit att prioriteras mer an tidigare och samtliga minoritetsgrupper har darfor utsatts for omfattande forsok till patvingad assimilation dar bland annat den obligatoriska ensprakigt svenska skolgangen spelat en betydande roll. Nar det gallde de finsksprakiga innevanarna drogs denna politik emellerrid tillbaka redan i samband med den omfattande finska arbetskraftsinvandringen till Sverige under 1960-talet. Tack vare finsk paverkan, bland annat inom ramen for det nordiska internationelfa samarbetet, intog svenska staten en helt ny sprakpolitisk orientering som bland annat innebar finskspraldg skolundervisning och TV-sandningar pa finska over det svenska marknatet. Denna politik motiverades framst av finska ambitioner att mojliggora aterinvandring, dvs. av en gemensam svensk-finsk forestallning om att Sveriges nya finsksprakiga innevanare inte var permanent hemmahorande i Sverige (Lainio 1999, s. 138-204). Politiken var med andra ord resultatet av en starkidentifikation av spralc och nationell identitet snarare an av en svag identifikation. Sa langt var utredningen om konventionernas ratificering tamligen forut- siigbar till sina slutsatser (trots en av utredningen markerad oklarhet kring huruvida jiddisch verkligen talats i Sverige tillrackligt lange for att kunna komma i fraga). Dess framsta problem gallde istallet de finsktalande. Visser- hgen stod det helt klart att de finsktalande skulle erkiinnas som en nationell minoritet. Problemet var istallet att den organisation som regeringen erkant som foretradare for befolkningen i det finsktalande omradet kringTornedaien aibetade for att deras dialekt skulle erkannas som ert eget sprak, meankieli. Problemet med detta var att utredningen ville finna en region dar finskan varit kontinuerligt ecablerad under lang tid och darfor skulle kunna erkannas som regionalt minoritetssprak. Som papekades bade 1 en reservation till utred- ningen och i motioner och remissvar hade finslcan visserhgen varit etablerad i Stockholm i atminstone femhundra ar. Uppenbarhgen foredrog man dock att lokalisera finskan till en mer perifer region. Foljaktligen valde kommltten att inte betrakta meanldeli som ett eget sprak utan istallet betrakta Torneda- ien som finskans hemregion i Sverige. Efter att ha kritiserats for detta valde regeringen emellertid att som kompromiss erkanna bada spraken i samma region (SOU 1997:192; Prop. 1998/99:143). Man kan notera att man aven i Norge erkant vad som tidigare betraktats NORDISK KUI.TTJRl'O LITIS It TIDSKRIFT som en finsk dialekt—kven—som ett eget sprain. I Norge erkanns dock inte fin- skan som minoritetssprak. Finland a sin sida erkanner ingen norsk minoritet men heller inte nagra med finskan narbeslaktade sprak (samiska ar visserligen ett fmsk-ugriskt sprak men inte tillrackligt nara beslaktat med finskan for att vara automatiskt begripligt for finsksprakiga). Vare sig meankieli eller kven erkanns saledes i Finland, inte heller kareliska som ibland ocksa betraktats som ett separat sprak. Detta kan uppfattas som ett satt att uppratthalla den naf ionella gemenskapens sprakliga granser: kvener och tornedalingar talar vis- serligen inte norska eller svenska men talar a andrasidan sprak som ar unikafor No rge respektive Sverige. Svenskans med finskan jamstallda stallning i Finland sa knar daremot fortfarande motsfycke i ovriga Norden, detta galler inte minst Ala n ds stallning som konstitutionellt ensprakigt omrade med ett annat sprak an riksspraket. Finlands erkannande av svenskan ar inte minst historiskt mo- tivcrat eftersom den innebar att den sprakliga forbindelsen med landets egen (delvis svenska) historiakan uppratthallas (Vik©r 2002; Virtual Finland 2006, Norges kultur~och kirkedepartement 2002). Nagon motsvarande ambition firms knappast 1 Sverige i forhallande till rikets flersprakiga historia. Uinkebysvenska, officiell kanon och medborgarskapskrav Na'sta sprakpolitiska forandring i Sverige kan beskrivas som en radikalise- ring, eller atminstone som att sprakpolitiken under tjugohundratalet biivit mer explicit an tidigare. Det kanske mest kontroversiella forslaget i forrforra valrorelsen i Sverige var folkpartiets forslag att infora spraktest som krav for svenskt medborgarskap (for dem som inte fotts med sadant). Det kanske cnda riktigt kontroversiella kulturpolitiska forslaget i den senaste valrorelsen koni fran samma parti ocb gallde »inforandet av en svensk litteraturkanon« (Folkpartiet 2003; Wikstrom 2006). Debatten praglades av ett visst matt av ny vaken forvaning infor sprakpolitikens uppdykande som politisk fraga. Nar forra regeringen i slutet av 2005 lade fram sin proposition om en ny svensk sprakpolitik (Proposition 2005/06:2) verkar man inte ba trott att den skulle vara sarskilt kontroversiell. Davarande utbildnings-och kulturministernLeif Pagrotsky kommenterar debatten sa bar: Jag blev forvdnad over att de konkreta atgdrder som vifdreslar for att stdrka svenskans stallning inte harjatt ndgon uppm'drksamhet. [...] Istdllet bar de- batten koncentrerats pa en endajrdga som jag, under beredningsarbetet, inte dgnade sdrskilt mycket uppmarksamhet, ndmligen omprincipen att svenskan ska vara huvudsprdk i Sverige bbr ta sig ii-ttryck i en lag eller i ett rikschigsbeslut. (Pagrotsky 2005.) NORDISK KULTURPOLITISK TIDSKRIFT 6l Proposkionen inneholl alltsa en mangd atgarder for att forsvara svenskans stalining i Sverige. Det var ocksa forsta gangen man talade om sprakpolitik som ett enhetligt fait med egna overgripande mai. De fiesta av de institutioner som skulle handha faltet existerade emellertid sedan lange. Regeringen var alltsa inte ovillig att forsvara svenska spraket. I detta syfte tillskapades bland annat en ny myndighet med ansvar for sprakpolitiken, dvs. i realiteten for nor- meringen av svenskan och de fem nationeila minoritetssp taken. Utbildnings- och kulturministern betonade vikten av att myndigheter och statsanstallda uttryckte sig pa ldar och tydiig svenska (Prop. 2005/06:2). Huvudargumentet for att forsvara nationalspraket var det demokratiska samhallets behov av kommunikationsmedel for att tillgangen till information och debatt skulle vara bka for alia. Hotet mot svenskan var framst engelskans okade betydelse. Samtidigt var regeringen beredd att prioritera Sveriges stali- ning i det engelsksprakiga internationella forskarsamhallet framfor forsvaret av svenskans stalining pa universiteten. Propositionen innefattade emellertid ytterligare ett delvis nytt perspektiv. Huvudsyftet med sprakpolitiken var fort- farande att ge medborgarna tillganglighet till kultur, vetenskap och politisk information. Fokuseringen pa sprakriktighet i offentlig sektor hade dessutom avtagit i forhallandet till tidigare skrivningar. Nu instruerades myndighet- ernas foretradare istallet att anpassa sig efter det sprakbruk som talades av de personer de hade att gora med. De invandrartata fororternas sociolekter diskuterades explicit i detta sammanhang. Mojligheten att erkanna invandrar- nas modersmal namndes daremot inte ens. Det individuella forflutnas sprak skulle med andra ord vara en glomd sak. Sida vid sida med erkannandet av de nationeila minoriteternas inhemska arv harskar saledes en ny fokusering pa den nationeila gemenskapens gemensamma framtid. En forutsattning for denna framtid var emellertid den relativa sprakliga homogenitet som fortfarande forestalldes besta (trots det undantag som redan gjorts for de nationeila minoritetsspraken). Det ar tankbart att skalet till den hastigt uppflammande debatten, vid sidan av engelskans forstarkta stalining, ocksa relaterar just till att denna homogenitet nu uppfattades som hotad. Nara en femtedel av Sveriges innevanare bestar nu av personer som sjalva var fodda utomlands eller som ar barn till sadana personer (SCB 2008). I en stat dar nationens forestallda gemenskap vilar pa spraldig homogenitet ar det rimligt att oron fokuseras just pa spralcfragan. Nar gemenskapen samtidigt forestalls som framatblickande och modern snarare an som historiskt motive- rad innebar detta att argument som relaterar till nationen som demokratisk gemenskap far storre barkraft an historisk argumentation (jfr Harding 2007; Harding 2008). NORDISK KULTUKPOI.ITISK TIDSKRIFT Kravet pa en spraklag ar dock nagot av en nyhet i svensk kontext. Det nya be- star emellertid inte i erkannandet av svenskan som huvudsprak i Sverige utan i forslaget att lagstifta i ftagan. Lagstiftning som sprakpolitiskt medel hade dock redan etablerats i Sverige i och med det iagstadgade skyddet av minori- tetsspraken. Kravet pa ett lagskydd aven av det svenska spraket kan darmed ses som en direkt konsekvens av det internationeila normsystem som Sverige accepterade i och med undertecknandet av minoritetssprakskonventionen. I debatten forde bl.a. Svenska akademiens tidigare standige sekreterare Sture Allen (Pagrotsky 2005; Prop. 2005/06:2; Allen 2006) emellertid ocksa fram argumentet att svenska spraket aven representerar ett betydande kulturarv. Aven i den poliriskt oppositionella debatten marktes en ny fokusering pa nationens minnen som sprakpolitiskt argument. Det framsta exemplet ar kanske den folkpartistiska riksdagsledamoten Cecilia Wikstroms forslag om en svensk Htteraturkanon. Det praktiska forslaget framstar som tamligen prosaiskt i jamforelse med den uppmarksamhet som det fick. I praktiken handlade det om att presentera en lista pa skonlitterara verk som skulle lasas av ailaelever i alia svenskagrundskolor. Listan skulle med fordel kunnasamman- stalias av Svenslca akademien, en institution som av allt att doma uppfattades som bade respelaerad och neutral. I likhet med den danska kanon inslirankte sig folkpartiets forslag om en svensk litteraturkanon till det egna landet. I likhet med den brittiska kanon inskrankte den sig till littetaturen. I det brit- tiska fallet handlar det emellertid om att forsvara lkterara kvaliteter som man anser allmanmanskligt relevanta, utan hansyn till lasarens placering i vare sig tid, rum eller spraklig gemenskap. I de svensl^a och danska fallen handlar det minst iika mycket om att sla vakt om det specifikt svenska respektive danska (Folkpartiet 2003; Wikstrom 2006; Folkpartiets hemsida 2006-07-30; jfr Bloom 1994). I det svenska fallet ligger tonvikten pa litteraturen, denna den i sarklass mest spraldiga konstformen. Med ett suverant rikssvenskt ointresse tyclis man dock ignorera att svenskans spralcomrade inte helt sammanfaller med Sverige som nationalstat. Det nya med folkpartiets kanonforslag kan som vi sett inte vara forsvaret av svenska spraket eller av vad man anser vara god litteratur. Daremot innehaller forslaget tva mindre nyheter: dels en antydan om att aterga till att betrakta litteraturen som ett medium for statens hantering av sin egen historia och dels ingreppet av en partipolitiker i ett politikomrade som vanligen skots av sjalvstandiga institutioner och av det litterara faltet. Tanken att sprak och kul- tur skulle vara en politisk angelagenhet men delegeras till Svenska akademien (sa som folkpartiet foresiagit, Folkpartiet 2003; Wikstrom 2006) lean a andra sidan ses som en atergang till Gustav ui:s litteratur-, sprak- och minnespolitik. NORDISK KULTURPOLITISK TIDSKRIPT 63 For Gustav in, Uksom for folkhemsbyggarna, lag fokus emellertid pa framti- dens litteratur. For dem som idagforordar en kanon tycks det istiillet handla om det forgangnas litteratur. Saval spraket som litteraturen har lange haft en roll att spela i definierandet av den politiska gemenskapen och dess historia. Aterigen ar det den nationella gemenskapens arv som ar det avgorande, inte till exempel den klassiska antikens latinsk-och grekisksprakiga arv eller Eu- ropas gemensamma— ofta tysk-, fransk- eller engelsksprakiga—arv som ar den sjalvklara prioriteringen. Nationell gemenskap ar i hog grad en fraga om att forestalla sig en gemensam historia och dennas avgransning kan numera tas for givet av alia som tillhor majoriteten (Nora & Kritzman 1996). En narmare blick pa detta forgangna visar emellertid att det forgangna som satts i fokus i en Svensk lkteraturkanon med stor sannolikhet skulle vara Strindbergs och arbetarforfattarnas uppgorelse med det forflutna. Denna kanonisering av radlkal litteratut paminner pa mer an ett satt om Andersons beskrivning av hur fransk nationalism ironiskt nog lyckats med att gora fran- ska revoiutionens (enligt dess samtid) radikala brott med historien till en del avdenfranska nationens mytologiseradehistoria (Anderson 1996). Pa samma paradoxala satt fokuseras den nya nationaUstiska sprakliga minneskulturen i Sverige av en narmast kosmopolitisk al^ademi pa ett redan historiskt avstands- tagande fran historien. Aganderatten till detta kulturarv har emellertid endast sallan ifragasatts. Som ett undantag kan man emellertid notera den finlandssvenska professorn Merete Mazzarellas inlagg i Svenska Dagbladet diir hon bland annat gjorde ansprak pa Runeberg som en finsk forfattare, vilket han givetvis ar, saviil i geo- grafisk mening som 1 den meningen att han var undersate i Storfiirstendomet Finland. Samtidigt drog hon aven en parallell till den danska Htteraturkanons ansprak pa den norslcfodde, men i allt vasentligt danskspraidge, och i bada landerna verlcsamme Ibsen (Mazzarella20o6).]4 Denna typ av komplicerande inlagg har dock annu inte hittills tillarits paverka debatten. Finlands roll 1 Sveriges historia forblir glomd i det svenska medvetandet. De fiesta inlagg i den pagaende svenska debatten koncentrerar sig emeller- tid inte pa spraket som minne. Spraklagsutredningens betankande 2008 till— forde ingen ny argumentation. Istallet bygger dess forslag till spraklag pa den anaiys som framforts i tidigare utredningar. De fokuserar saledes pa svenskan som for nationen gemensamt kommunikationsmedel. Den viktigaste forand- ringen om forslaget skulle leda till lagstiftning skulle saledes bli samlandet av de existerande regleringarna i en spraklag dar svenska spraket samtidigt faststalls som rikets huvudsprak (SOU 2008:26). Aven da svenskan diskute- ras som kommunikationsmedel innebar detta emellertid en prioritering av NORDISK KULTU RPOLiTISK TIDSKRIFT kornrnunikadonen mom den nationellagemenskapen. Det impliceras ocksa att denna fdrestallda gemenskap sammahfaller—eller bor sammanfalla—med den svenska sprakgemenskapen. Den hallning som skulle goras mer explicit om en ny spraklag skulle stiftas i linje med Spraklagsutredningens forslag ar saledes i stora drag den samma som har varit radande i Sverige atminstone sedan den stadiga litteraturpolitikens etablering. Kulturutredningens betankande innehaller a andra sidan endast mycket begransad diskussion kring spraket (SOU 2009:16). Undantaget en ambition att starka romani chibs stallning, laggs over huvud taget inga forslag som skulle forandra svenska statens politik i forhallande till spraken. Kulturutredningen kan darmed betraktas som en fortsattning pa den etablerade normen att ta svenska sprakets stallning i Sverige for given. Det ar dock vai vatt att marka att inte heller folkpartiets spralcpolitiska forslag relaterat till kulturpolitiken som avgransat omrade (utan bl.a. till skolpolitiken). Trots kulturpolitikens, och l^nske sarsldlt Utteraturpolitikens, etablerade relation till sprakfragorna ar det alltsa. kanske inte dar vi bor vanta oss att eventuella strider kring dessa kommer att sta. Spraket som minne och som framtid Sldllnaderna mellan minoritetssprakens och svenskans stallning i Sverige ar belysande. Det marks tamligen tydligt att minoritetsspraltstanken inte upp- statt i en svensk kontext. Den blickar baltat och erkanner sprak pa grund av deras betydelse for folkgruppers identitet, som ett erkiinnande och som inslag i en minnespolitisk kontext. Sedan lagen infordes har det rests krav pa ett Hknande erkannande for svenskan som majoritetssprak. Dessa krav awiker emellertid fran det etablerade sattet att se pa spraket. I det domine- rande perspekdvet legitimeras svenskan inte som det forflutnas sprak utan som framtidens. Trots att kraven pa. en spraldag borjade som en antydan till motstand mot detta perspektiv tycks det emellertid inte som att en sadan skulle innebara ett steg i den riktningen. Aven det etablerade perspektivet kan anvandas for att motivera en spraklag. I manga andra lander handlar sprak-och litteraturpolitiken emellertid mer om att uppratthalla kontakten med det nationella forflutna. I Sverige ar sprakpolitiken (nar den inte ror de erkanda minoritetsspraken) skild fran den explicit minnesorienterade politiken och ar istallet att betrakta som ett slags glomskans politik. Detta ar sarsldlt markbart i jamforelse med Finland, ett land dar arldvens och historiens sprak bokstavligt talat ar ett annat an den nu- varande majoritetens. I Sverige ar svenskan daremot i forsta hand framtidens sprak, det sprak som invandrare lar sig efter sin ankomst och som legitimerar NORDISK KULTURl'OLITISK TIDSKRIFT 6$ ■J dem som nya svenskar och ger dem ratt till en framtid i Sveriges politiska och ekonomiska gemenskap. Sveriges Utterara kanon utgors i stor utstrackning av ett avstandstagande fran historien. Enbart minoritetsidentiteterna har i modern tid tillatits visa bakat mot det forflutna. Sjalva sprakets foranderlighet kan goras rill nagonting positivt eftersom den pekar framlt mot den gemensamma framtiden, en frigorelse fran sprak- historien parallell med det nietzscheanska uttaget ur historien. Fokuseringen pa framtiden innebar ocksa att historien glcims. Inte minst det faktum att aJla svenslta folkets medlemmar inte har samma historia—eller samma sprak—ar ett minne som blockeras samtidigt som majoriteten ensidigt kan foriata sig sjalv for sitt historiska agerande mot dem som tidigare uteslutits ur den. Fragan ar emellertid om svenskan verkligen kan vara ett sa neutralt medium for statens invanare som vi garna forestaller oss att den ar. Om spraket ar en specifik gemenskaps sprak ar det inte troligt att det kan goras neutralt, daremot kan det vara mojligt att hantera mojligheterna till intrade i denna gemenskap och dess interna hierarkier, Kanske ar det just att vara medvetna om bade historien och om de resultat som det forflutna ger i samtiden som ger de basta mojligheterna att hantera framtiden. TobiasHardingdisputera.de200J'vidLinkopingsuniversitetpa avhandlingenNatiotialismg Culture: The Reorganisation of National Culture in Swedish Cultural Policy 1970-2002. Under2008 bar ban arbetatsom sekreterare vidden statliga kulturutredningen. Idag innehar ban enpostdoktorstjdnst vidLinkopings universitet, TemaRultttr och Samhalle inom ramarna for projektet Demokmtiska l&rprocesser i folkbildande organisationer. E-mail: tobias.harding@liu.se 66 NORD1SK KULTURPOLITISK TIDSKRTFT 1. Denna text har i sin ursprungliga form skrivits inom ramarna for forskarkursen Minnespolitik i Sverige och Finland arrangerad under 2006 i samarbete rnellan Abo Akadeim och Linkopings Universitet, och under ledning av Erling Bjurstrom och Bengt Kristensson Uggla. Bada har, i likhet med de ovriga kursdeltagarna, varit till stor hjalp i skrivandet. 2. Att gemenskapen ar forestalld skall tolkas som att definitionens krav ar uppfyllda om det bland de personer som forestalls inga i den foreligger en utbredd uppfattning om ate de gor sa. Att den ar en gemenskap skall tolkas som att medborgarna upplever sitt medborgarskap som ett avgdrande och definierande drag i sin egen identitet. Slutligen skall suveranitetskravet tolkas som att alia nationer— i ordets moderna be- markelse—stravar efter att etablcra sig so in nationalstater. Dct finns salcdes aven andra former av forestalida gemenskaper som ar att betrakta som nationer. Ibid. 3. I synnerhet i sin stalimstiska tappning lider rnarxismeas nationalismanalys av en pa- radox liknande nationalismens egen: nationens deskriptiva enhetlighet anvand som normative argument for att skapa enhetlighet. I sin marxistiska variant ar normen emellerrid inskriven i en annorlunda tidslig kontext: en dar historien forandras och dar nadonen tillhor den nuvarande och den kommande epoken — inte som i mer ro- mantiska tankares forestallningsvard—den mytiskt forgangna guldaldern. 4. Dar han arbetar med utgangspunkt i Wcbers Ekonomi och samhalle. 5. Detta skiljer Sverige fran till exempelTysldand dar det visserligen existerade ett flertal stater och till och med post-feodala och konfederativa institutioner, som Tysk-Ro- merska Riket (upplost 1806) och Tyska Forbundet, men dar forestallningen om en nationell gemenskap i allt vasendigt uppstad som en kulturell roreise utan direkt an- loiytningtill nagon specifikstatmen med tydligakravpaattupprattaen. SeBrubaker (1992); Hall (1998); Tilly (1975). 6. Goticismen ar for ovrigt inte nagon unikellerenssarskiltoriginellforeteelse. Den har tydliga paralleller i den samtida polska sarmatismcn (enligt vilken polackerna — eller snarare den polska adeln - harstammade ifran de i antilca kallor omnamnda sarma- terna). I Spanien tenderade adeln till och med att havda att de harstammade fran just gotema, ett ansprak som till skillnad fran det svenska kan ha agt viss trovardighet eftersom den visigotiska folkstammen verkligen harskade i Spanien under de runt 200 aren mellan Romarrikets fall och den arabiska erovringen. NORDISK KULTURPOLITlSK TIDSKRIFT 7. Angaende glomskans minnespolitik, jfr Ricceur (2005), s. i4o£f, 8. Avcn om finskan inte ar nagot indoeuropeiskt sprak ar det tydligt att identifikationcn av sprakets ursprimgmed folkets har en bakgrund i samrida europeiska spekulationer kring ett gemensamt indoeuropeiskt ursprung. Den indoeuropeiska sprakgruppeti hade upptackts redan pa 1700-talet nar de forsta europeerna borjade studera Sanskrit. Likheterna mellan dctta sprak och de aldsta kiinda europeiska spraken var sa slaende att Sir William Jones 1786 drog slutsatsen att de europeiska spraken harstammade fran Sanskrit, en tes som emellertid snart ovcrgavs till forman for antagandet om etc okant gemensamt indoeuropeiskt ursprungssprak. Sa som man tolkade fornindisk mytologi berattade den om att spraket harstammade ifran ett ursprak som talats av ett norrifran invaderande krigarfolk man kailade arya. Den kulturella betydelse som myten om indoeuropdernas mer elier mindre rena harstamning fran detta ariska krigarfolk har haft i Europa ar svaroverskadJig. Den utgor emellertid en tydhg ex- trempunkt i tron pa att etniska och biologiska drag skulle sammanfaila med sprak- grupperna. Se Geary (2002), s. 27ff; Arvidsson (2000). 9. Ricceur (2005) kommenterar denna pa s. 367rT. 10. Svenska statens historiska relation till samerna har i forsta hand defiinierats i termer av ekonomiska privilegier som garanterat dem rlittcn att nyttja traditionella renbe-. tcsomraden trots att statsmakten inte erkant denna brukanderatt som cn aganderatt till niarkcn. Samer som folkgrupp har fram till helt nyligen avgransats i termer av ett arftligt rennaringsprivilegium. I senare tid har de sarskilda rattigheter som samerna atnjudt i Sverige, Norge och Finland handhafts av samering. Rostratt till det svenska sametinget definieras numera genom en kombination av spraklig kom- petens, harstamning, sjafvidentifikation och hemmahorighet 1 Sverige. Samtidigt ar den sprakliga definitionen av samiska som ett enhetligt sprak tveksamt. Spraltvetarc identifierar ofta runt tio distinkta samiska sprak, varav upp till fern forekommer i Sverige. Minoritetsspraksutredningen ansag dock att denna klassificering skulle ovcrlatas pa sametinget. Man lean noteta att aven Finland och Norge crkanncr endast ett samiskt spralt (Sven om bada landcrna ocksa i varierande utstrackning erbjudcr service pa Hera av dess varieteter). Regeringen valde ocksa att inte (som sametinget foreslog) utstraclca den region i vilken samislcan skulle bli regionalt minoritetssprak sa att denna omfattade atminstone delar av det sydsamiska omradet. Hyltenstam et al (1999); Norges Kultur- och Kirkedepartement (2002); Prop. 1998/99:143. 11. Romsk invandring i Sverige har forekommit atminstone sedan 1500-talet Hur lange romer forekommit i Sverige forblir emellertid oklart. Den diskriminering som rikcats mot dem i historisk tid har framst varit av ekonomisk natur och de har i Sverige varit sarskilt ursatta for losdriverilagstiftning. Romcrna kunde som nomader inte betraktas som anknutna till nagon specifik region och deras sprak kundc darfor inte betraktas som ett regionalt sprak. Daremot kunde man relative latt motivera dess status som minoritetsspralf, inte minst sedan man noterat att spraket erkandes pa detta satt i ett antal olika europeiska lander. SOU 1997:192; SOU 1997:193; Prop. 1998/99:143. 68 NORDISK KULTURPOLITISK TIDSKRIFT 12. Judarna hade haft tillstand att bo i Sverige sedan 1700-talet. Dcnna bosartningsratt hade emellertid varit inskrankt till staderna Stocltholm, Norrkoping och Gbteborg vilket tnnebar attjudar till exempel intefick bosatta sig i Finland. Eftersom Finland som storhertigdome bevarade sin svenska lagstiftning innebar det att senare ryska liberaliseringar av judarnas situation inte fick nagra verkningar dar. Det skulle droja anda till 1918 innan judisk bosattning ails tillats i Finland. I Gustavm:s lagstiftning definiemdes judar som en religios grupp. I likher med rikets ovriga innevanare var de tvungna att tilihora en religios forsamling och judiska forsamlingar upprattades medsiirsldlt tillstand i de ti'e ovan namnda staderna (forsamlingarna i Goteborg och Stockholm fortlever idag som de enda judiska forsamlingarna 1 Sverige). Samma forhallande gallde i Finland. Att pavisa att jiddisch taiats i Sverige sedan lange var betydligt svarare. Den av regeringen tillsatta kommitten drog slutsatsen att sa inte var fallet. Jiddisch var ett centraleuropeiskt sprak och hade enligt dem aldrig tatats i Sverige i nagon storre utstrackning varc sig nu eller i det forgangna. Den jiddisch- talande gruppen, som Framst bestod av fryktingar som kommit till Sverige eftcr Andra varldskriget, var dessutom pa vag att forsvinna helt. Trots detta beslutade regering och riksdag att erldinnajuddisch som minoritctsspraki Sverige. Klinge (1999); SOU 1997:192; SOU 1997:193. 13. Romani chib at visserligen ett indoeuropeiskt sprak men raknas till den indo-per- siska gruppen och ar saledes endast avlagset slackt med svenskan, de kvarvarande minoritetsspraken ar inte ens det. 14. Ibsen kan sagas ha varit danskspraldg eftersom nagot norskt skriftsprak annu inte existerade. referenser allen, sture (2006). »Det finns annu utrymme for omprovning av spraklag«. Svenska Dagbladets web. URL: <http://www.svd.se/dynamiskt/kuimr/did_11579809.asp>. Pub- licerat 19 januari 2006 05:30. Anderson, benedict [1991] (1996). Imagined Communities, Reflections on the Origin and Spread of'Nationalism, revised ed. London; New York: Verso. arvidsson, stepan (2000). Ariska idoler: Denindoeuropeiskamytologinsomideologi och vetenskap. Eslov: Brutus Osdings bokforlag Symposion. barbour, Stephen (2002). »Brkain and Ireland: The Varying Significance of Language for Nationalisms S. Barbour and C. Carmichael (cds.), Language and Nationalism in Europe. Oxford: Oxford University Press. NORDISK KULTURPOLITISK TIDSKRIFT barbour, Stephen (2002). ((Nationalism, Language, Europe«. S. Barbour and C. Car michael (eds.), Language and Nationalism in Europe. Oxford: Oxford University Press barthvfredrik(i994). Ethnic groups and boundaries: the social organization ofcu[t»re difference. Oslo: Pcnsumtjeneste. bennich-bjorkman, u (1991). Statsunderstodda samhallskritiker: Forfattarautonomj och statsstyrning 1 Svcrige. Stockholm: Tiden. bloom, harold (1994). The Western Canon: the Books and School of the Ages. Lon- don: Macmillan. brubaker, Rogers (1992). Citizenship and Nationhood in France and Germany. Cam- bridge, Massachusetts: Harward University Press, elias, norbert (1989). Scdernas historia. Del i av Norbert Elias Civilisationsteori. Stockholm: Atlantis. folkpartiet2003: Infor riksdagsbehandlingen: Sprakkravsrefbrm bradskar-nyafakta och argument. Stockholm: Folkpartiet folkpartiets hemsida: URL: <http://www.folkpartiet.se>. 2006-07-30. geary, Patrick j. (2002). The Myth of Nations: The Medieval Origin of Europe. Prince- ton: Princeton University Press. geertz, Clifford (1963). » Excerpts from the Integrative Revolution. Primordial Senti- ments and Civil Politics in the New States«. Geertz (ed.) Old Societies and New States. The Quest for Modernity in Asia and Africa. New York: Free Press. S. 104ft. gellner, ernest (1988). Nations and nationalism. Oxford: Blackwell. gustavsson, bernt (1991). Tre bildnmgsideal i svensk arbetarrorelse 1880—1930. Stock- holm: Wahlstrom & Widstrand. hall, patrik (1998). The Social Construction of Nationalism, Sweden as an Example. Lund: Lund University Press. harding, Tobias (2006). »Det breddade kulturarvet och den oromantiska nationa- lismen«. Alz^n & Aronsson (red.), Demokratiskt kulturarv? Nationella institutioner, universella varden, lokala praktiker. Norrkoping: Tema Kultur och samhalle, Linkopings univcrsitet. harding, tobias (2007). Nationalising Culture. The Reorganisation of National Cul- ture in Swedish Cultural Policy 1970-2002. Linkoping Studies in Arts and Sciences No. 393. Norrkoping: Linkoping University Department of Culture Studies. harding, tobias (2008). »En mangkulturell kulturpolrtik?«. Beckman (red.), Kul- turSverige. NorrkOping: SweCult. i-iiLLSTROM, magdalena (2006). Ansvacet for kulturarvet. Studier i det kulturhisto- riska museivasendets forme-ring med sarskild inriktning pa Nordiska museets etablering 7O NORDISK KULTURPOLITISK TIDSKRTFT 1872.-1919- Linkoping Studies in Arts and Sciences No. 363. Norrkoping: Linkoping University Department of Culture Studies. kangas; anita & sakarias sokka (zoo6). Behind the Beginnings of the Finnish Cul- tural Policy- Paper presented at die 2006ICCPR Conference in Vienna. karlsson, thomas (2005). Adulrunan och den goriska kabbalan. Sundbyberg: Ouro- boros. klinge, matti (1999). Finlands historia 3. Esbo: Schildt. lainio l. (1999). »Sprak, genetik och geografi-om kontinuitetsproblemarionen och debatten om finska som minoritetssprak«. K. Hyltenstam (red.}. Svcriges sju inhemska sprak-etr minotitetsspraksperspektiv. Lund: Studentlitteratur. mazzarella, marete (2006). »Dansk kulturkupp kollonialiserade Ibsen«. Svenska Dagbladets web URL: <http://vww.svd.se/dynarniskt/kultu17did_13492169.asp>. Pub- licerat 18 augusti 2006, 01:30. meinander, henrik (1999). Finlands historia 4. Esbo: Schildt. nietzsce, friedrich (1998). Om historiens nytta och skada. Stockholm: Raben Pris- ma. nora, pierre & Lawrence d kritzman (1996). Realms of Memory. Rethinking the French Past. Vol. i, Conflicts and divisions. New York: Columbia University Press. nordin, jonas (2000). Ett fattigt men fritt folk, Nationell och poiirisk sjalvbild i Sve- rige fran sen stormaktstid till slutet av fihetstiden. Eslov: Brutus Osdings bokforlag Symposion. norges kultur- och kirkedepartement (2002). European charter for regional or minority languages, Second periodical report. Norway, March 2002. URL: <http://odin.dep.no/l1kd/norsIc/samarbeid/internasjonalt/043041-220003/dok- bn.html#7-%2oRomanes>. 2006-08-01, olsson, bernt & ingemar algulin (1995). Litteraturens historia i Sverige. Stock- holm: Norstedt. pagrotsky, leif (2005). »Svenskan in- sa stark att den inte behover forsvaras«. Svenska Dagbladets web. URL: http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_11353027.asp. Publke- rat 20 december 2005, 05:30. proposition 2005/06:2. Bastaspraket—ensamladsvensksprakpolitilc. Stockholm den 15 September 2005. proposition. 1998/99:143. Nationclla minoriteter i Sverige. tegn^R, esaias (1817). »Spraken«. Projekt Runeberg. URL: <http://runebcrg.org/teg- ner/o57.html>. 2006-11-29. ricoiur, paul (2005). Minne, historia, glomska. Goteborg: Daidalos. NORDISK KULTUR.POLITISK TIDSKRIFT smith, anthony d. (1986). The Ethnic Origin of Nations. Cambridge, Massachusetts: Blackwell Publishers scb (2008). Statistiskacentralbyrans webplats. ULR: <http://wvAV.scb.se>. 2008-10-31. sou 1974:5. Boken. Litteraturutredningens huvudbetankande. sou 1995:84. Kulturpolitikens inriktning. sou 1997:192. Steg mot minoritctspolit. Europaradets konvention om historiska mino- ritetssprak. sou 1997:193. Steg mot minoritetspoliti. Europaradets konvention forskydd avnationelk minoriteter. sou 2008:26. Varna spraken - forslag till spraklag. sou 2009:16. Betdnkande av Kulturutredningen. stalin, joseph (1994). »The Nation«. Hutchinson & Smith (eds.), Nationalism. Ox- ford: Oxford University Press. svensen, bo (1998). Svenslca akademien fran Gustaf in till vara dagar. Stockholm: Svenslca akademien och Norstedt. teleman, ulf (2002). Ara, rikedom och reda. Skiifter utgivna av svenslca spralcnamnden nr. 85. Stockholm: Norstedts ordbok och Vetenskapsradet. tilly, charles (i975).The Formation of Nation States in Western Europe. Princeton: Princeton University Press. wikstrom, cecilia (2006). »Skapa svensk litteraturkanon«. Sydsvenska Daghladet. URL: <http://www.sydesvcnskan.se>. Senasf uppdarerad 22 juli 2006 00:41. 2006-07- 28. vik0r, l.s. (2002). "Northern Europe: Languages as Prime Markers of Edinic and Na- tional Identity«. Barbour & Carmichael (eds.), Language and Nationalism in Europe. Oxford: Oxford University Press. virtual Finland (2006). URL: <http://virtual.finland.fi/netcomm/news/showaiticle. asp?intNWSAID=26470>. 2006-07-28. wolfe, charlotta (2005). Vanskap och makt. Den svenslca politiska eliten och upp- lysningstidens Franlcrike. Helsingfors: Svenslca litteratursallskapet i Finland. NORDISK KULTURPOLITISK TIDSKRIFT